Flertalet tidningar har skrapat ihop ett Prem team of the decade och jag tänkte själv plocka ihop en elva. Klicka på namnen så får ni en härlig video med varje spelare + sir Alex.

Målvakt = Edwin van der Sar

Kommentar: Finns en del hyfsade konkurrenter men holländaren var strålande under sin period i Fulham mellan 2001-2005 och sedan han kom till United har han dessutom fått vara med om att vinna ligatiteln och Champions League.

Högerback = Gary Neville

Kommentar: Han har inte bäst teknik, han har inte bäst speed och han har inte den bästa fysiken. Ingen annan högerback har dock haft samma höga lägstanivå under en såpass lång tid som storebror Neville.

Mittback 1 = Rio Ferdinand

Blev den dyraste försvarsvärvingen i historien när han värvades för 30 milj.£ från Leeds till United. Ingen ifrågasätter idag transfersumman som Fergie la ut på den elegant spelande mittbacken.

Mittback 2 = John Terry

John Terry är för mig den ultimata mittbacken. Orädd, bra spelsinne, bra passningsspel, bra på att nicka och stenhårda tacklingar.Given på listan.

Vänsterback = Ashley Cole

Ashley lär inte vara den mest älskade spelaren på listan men han förtjänar hursomhelst en plats.

Höger mitt = Cristiano Ronaldo

Världens bästa spelare 2008 och kanske den mest spännande spelaren som skådats i Premier League har givetvis en solklar plats på listan.

Innermitt 1 = Frank Lampard

Jag är inte världens största fan av Frank Lampard men hans statistik talar för sig själv. Alltid med i toppen av poängligan och sällan skadad gör att det är svårt att ifrågasätta hans kontinutet.

Innermitt 2 = Steven Gerrard

Att orka bära ett helt lag år efter år är fruktansvärt imponerande. Det enda som fattas i prisskåpet är en Premier League titel och den tror jag tyvärr kommer bli svår att införskaffa i sitt nuvarande lag.

Vänster mitt = Ryan Giggs

Spelare kommer och går i United men en som alltid är kvar är Ryan Giggs. Varje gång man tror han är slut som spelare så motbevisar han en.

Forward 1= Thierry Henry

Världens bästa forward mellan 2000-2004 lekte med motspelarna under sin tid i Premier League och känns ganska ohotad på listan.

Forward 2 = Dennis Bergkamp

Svårare att utse Forward nummer 2 men som Arsenalfan kan jag inte igonera en av vår tids största fotbollsgenier. Spelade bara halva decenniet men det räcker för mig.

Tränare: sir Alex Ferguson

Det går inte att välja någon annan.

Igår så vann Arsenal komfortabelt mot Portsmouth och en som fick rejält med beröm efteråt var den unge walesaren Aaron Ramsey. 19 år gammal så är han fortfarande bara barnet men med tanke på att Arsenal kommer att sakna Song och Fabregas under en tid framåt kommer Wenger önska att Ramsey tar steget från barn till man så snabbt som möjligt. För speltid kommer han att få.

Själv anser jag att Ramsey tar alldelles för många felbeslut då han spelar. Kanske är jag lite hård mot honom och glömmer att han fortfarande är en tonåring. "Hur bra var Gerrard då han var 19?" hör jag en del säga till mig då jag påpekar hans svagheter. Det skiter jag faktiskt i, spelar man i Arsenals A-lag så ska man prestera oavsett vilken ålder man är i, jag tycker inte man ska få spela enbart för att man kan bli något i framtiden. Då kan man hellre låna ut en spelare och låta den växa i en annan miljö och sedan ta tillbaka spelaren då den är redo för det. Jag tycker inte Ramsey är redo än. Vill inte ens tänka mig Ramsey mot spelare som Lampard, Ballack och Fletcher (iofs har en lekstuga mot Fletcher här men i en hel match lär han för tillfället bli uppäten). Jag hoppas att Ramsey inte bara motbevisar mig utan dessutom får mina tankar att ses som rent ut sagt löjliga i efterhand.

Man United krossade Wigan och Capello som nyss påpekade att United inte längre är den maskin som de var tidigare måste känns sig lite halvdum efter det uttalanden för just nu tror jag United är på väg in i en period där det känns som de kommer att vinna komfortabelt varje match. Den känslan har jag inte haft tidigare denna säsong. Men så är det med bra lag. De växer ju längre säsongen går och deras maxprestation kommer snarare komma i april än i oktober. 

Och på tal om United så berättar Beckham att han var rätt känslomässig efter att han fått reda på att Milan skulle få möta hans gamla lag. Förstår hans reaktioner med tanke på allt han upplevde i klubben och Beckham är nog fortfarande rätt populär bland fansen.

Ibland så läser jag krönikor från olika gamla ex-spelare och då stöter man ibland på krönikor av Ian Wright.  Ian var en glad och härlig spelare, lite lik Drogba, och minnet av honom som fotbollspelare är enbart positivt. Här kan ni se en härlig kavalkad av mål. Målet 30 sek in mot Chelsea är lite av ett Matt le Tissier mål. En text som jag läste häromveckan var riktigt intressant där han träffade rätt angående spelares egon . Artiklen kan ni läsa här  Kände att som gammal spelare hade Wright en bra insikt i vad som händer i omklädningsrummet och han verkar inte ha några problem med att såga spelare/tränare vilket många ex-spelare brukar vara rädda för att göra.

Någon vecka senare läste jag en ny krönika av Wright och blev inte lika imponerad. Krönikan som ni kan läsa här handlade om hur Chelseas fans saknade klass och att de borde se på Liverpools fans och lära sig. Jag gillar inte då man drar alla över en kant och texten kändes rätt onyanserad och oseriös.  Kommer fortsätta att läsa Wright krönikor men kommer förmodligen att bli besviken lika ofta som jag kommer göra en mental high five med ex-gunnern Wright.

Jag tycker synd om Portsmouth. Inte nog med att de ligger sist i ligan. Deras två kommande matcher spelas mot Arsenal samt Fulham borta. Två jävligt svåra matcher där de kan bli en sammanlagd poängsumma på 0 poäng. Sedan är det dags för Afrikanska mästerskapet. "Fanfanfan" tänker nog Avram Grant för Portsmouth tappar faktiskt flest spelare i Premier League till detta av managerna oönskade mästerskap. Belhadji och Yebda sluter upp med Algeriets trupp, Kanu och Utaka ska föra Nigeria till guld och Dindane förenas med sina landslagspolare i Elfenbenskusten. Hela listan av spelare som varje lag tappar hittar ni här.

Igår så lyckades Liverpool ta ett steg närmare fjärdeplatsen då de på övertid avgjorde. Välförtänt? Inte helt. Målskytt? Torres. Målet kan ni se här. Senaste två matcherna så har Gerrard och Torres avgjort varsin match och det är ju inte tidernas sensation att det är just de som kliver fram när det behövs som mest. Aston Villa måste nu snabbt återhämta sig efter de senaste dagarnas resultat om de ska kunna bli en CL-plats i år. Min magkänsla säger att det ser mörkt ut. Jag skulle vara otroligt imponerad om O'Neil skulle knipa fjärdeplatsen men kan truppen klara sig ifrån skador så finns en liten, liten chans. För i årets Premier League tar alla poäng av alla och de på förhand säkra vinsterna är allt annat än säkra.

Jag gillar karaktärer. Människor som berör via sina handlingar och åsikter. Jimmy Bullard är en karaktär, Arsene Wenger är en karaktär, Craig Bellamy är en karaktär och Jose Mourinho är verkligen en karaktär. Mourinho var häromdagen tillbaka i London för att se Chelsea-Fulham och enligt uttalande som ni kan läsa här så verkar den gode (eller onde, beror på hur man ser på det) portugisen vara intresserad av en flytt tillbaka till England. Så tolkar jag det iallafall. Under Mourinhos session i Chelsea så ogillade jag honom rätt mycket men samtidigt kan jag känna en viss saknad nu då han är borta. Plötsligt är det väldigt mycket gullande mellan toppklubbarnas managers och jag har tom sett Wenger och Ferguson skratta tillsammans under intervjuer/presskonferenser. Inte ok.

Dailymail har skrivit en artikel om hur viktigt det är med snabba kontringar i dagens fotboll och berättar hur Ferguson anammat en mer kontringsinriktad fotboll efter förluster mot PSV och Anderlecht under början av 2000-talet. Dessa lag backade tillbaka och kontrade sönder United vilket upprörde sir Alex. Han insåg problemet och använde dessa förluster för att själv bygga upp ett effektivt kontringsspel som lyckats synnerligen bra under de senaste åren (bl.a. mot Arsenal i CL-semin förra säsongen). Intressant artikel men den borde ta upp Arsenals spel mellan 2000-2004 där Wenger använde spelare som Pires, Henry, Wiltord och Ljungberg i våldsamt snabba kontringar, oftast regisserade av Bergkamp, där motståndarlagen knappt hunnit uppfatta ett hot innan bollen låg i nätet på deras mål. Tror att historien knappast bjudit på vassare omställningar och lite av det spelet saknas i dagens Arsenal även fast laget fortfarande kan göra hyfsade kontringar som senast mot Aston Villa.

Dagens citat: "Sometimes you see beautiful people with no brains. Sometimes you have ugly people who are intelligent, like scientists. Our pitch is a bit like that. From the top it's a disgrace but the ball rolls at normal speed."  av the one and only Jose Mourinho  

Båda är runt 25 år. Båda kommer från hårda uppväxtförhållanden även fast det är en ganska stor gradskillnad här. Deras uppväxtförhållanden har givetvis påverkat deras spelstil vilket speciellt syns i deras ”aldrig-sluta-spring-på-varenda-jävla-boll-även-fast-vi-leder-med-3-0” attityd. Båda ser ut som köttbullar. Deras bästa position är släpande forward då de båda gärna droppar ner lite för att delta mer i spelet. Båda har en fruktansvärd slägga och har en bra känsla för vart krysset är.

I sommarens VM kommer båda att delta och deras respektive länder kommer båda att tillhöra guldfavoriterna. De båda köttbullarna har spelat tillsammans. Inför denna säsong så splittrades de men de bor fortfarande i samma stad. De har båda imponerat under säsongen och efter hälften av säsong spelad så får båda anses som heta kandidater till årets spelare i deras liga. Båda gjorde fantastiska matcher i dagarna och avgjorde matcherna nästan på egen hand. Båda är vackra.

Likheterna är många mellan Wayne Rooney och Carlos Tevez och att avgöra vem som är bäst just nu är i princip omöjligt. De formade ett fantastiskt anfallspar och här är ett prov på deras samspel. Om jag fick välja en av dem skulle jag först fundera i en vecka och slutligen komma fram till Rooney. Sedan skulle jag efter en dag ångra mig och välja Tevez. För att sedan efter en vecka till ångra mig och välja Rooney igen. Och sådär skulle det fortsätta för jag kan verkligen inte se vem som är nyttigast för sitt lag. Hursomhelst kommer både Tevez och Rooney slåss tillsammans med Fabregas och Drogba om titeln som årets spelare i England och just i år känns det som det kan bli ett fruktansvärt svårt val. 

Ikväll är det Aston Villa-Liverpool på Villa Park och den matchen kan sluta lite hursomhelst. Cuellar och Young är avstängda för Villa vilket givetvis är två tunga avbräck men samtidigt har Pool borta avstängde Mascherano samt kanske också en småskadad Benayoun så jag har Villa som knapp, knapp favorit.

Tottenham spelade fin fotboll idag och tog en stabil seger mot West Ham. Tillbaka i startelvan var Luka Modric och han behövde bara vänta 10 min innan han hade gjort 1-0 till Spurs. Den lille kroaten är en liten favorit hos mig. Kom ihåg då jag såg honom för första gången då han var med och spelade bort England i EM-kvalet och efter sett honom i 5 min så var jag rätt säker att jag såg en blivande världsstjärna. Än så länge är han dock ingen världsstjärna och kritiker menar att han är för vek i kroppen för att klara av PL. Jag hoppas att Modric bevisar för kritikerna att de har resonerat fel.

Modric återkomst skapar dock angenäma problem för Redknapp. Ska han flytta på Kranjcar och sätta Modric på vänsterkanten? Eller behålla Kranjcar och istället byta ut Huddlestone? För inte bänkar väl Redknapp spelgeniet Modric om han är frisk och kry? Jag är väldigt tveksam till vad jag själv skulle göra. En del av mig tycker ju att ett mittfält med Kranjcar-Palacios-Modric-Lennon känns skoj men hur balanserat är det egentligen? Möjligt att det skulle vara bättre att bänka Kranjcar till förmån för den formstarke Huddlestone och sedan använda Kranjcar som en joker att byta in då Redknapp vill förändra matchbilden. Med tanke på att det kommer dyka upp skador, avstängningar samt slitna spelare under våren så kommer dock detta “problem” att oftast lösa sig själv.

Chelsea vann rättvist mot Fulham men deras första halvlek var katastrof. Sämsta halvleken under Ancelotti? Dock så pressade laget på oerhört i andra och det var bara en tidsfråga innan målen skulle droppa in. Tycker att Chelsea var bättre även mot Birmingham och jag känner inte att laget är i en alltför djup formsvacka som vissa hävdar.

Framgångsagan Birmingham fortsätter och med tanke på arbetskapaciteten laget besitter så ser jag inte hur laget skulle kunna rasa i tabellen. Om det blir en europaplats återstår dock att se.

Visst hade Arsenal kunnat vinna  matchen utan att Cesc Fabregas äntrat planen. Visst var det kanske dumdristigt att riskera en längre skada på Fabregas. Med tanke på matchens vikt så förstår jag dock Wengers beslut att chansa och man kan väl säga att chansningen nästan gick hem. För ärligt talat så spelade Cesc i princip hem tre poäng på egen hand och har han bara dragit på sig en lindrig skada så kommer nog Wenger känns sig rätt nöjd med sitt beslut.

Diaby kan vara på väg mot en riktig formtopp och börjar han radera ut sina felbeslut kan det bli något riktigt stort av den killen. Fysiken, tekniken och målkänslan har han iallafall.

Det är intressant det här med byten. En tränare byter antingen för att förändra matchbilden, förstärka en tendens eller att behålla den nuvarande matchbilden. Att byta in Fabregas var inte något som helt förändrade matchbilden utan gav istället arsenal en vassare edge i sista tredjedelen av planen vilket visade sig direkt avgörande. Jag är ett stort fan av byten mellan matchminut 65-80 och tycker för många managers avvaktar lite, lite för länge. Jag resonerar så att om två spelare har liknande kvaliteter och den ena har sprungit i 70-75 min och den andra är utvilad så skulle jag välja den utvilade. Detta är givetvis utifrån tidigare nämnd förutsättning dvs att de har liknande kvaliteter.  I gårdagens match gjorde Wenger två relativt tidiga byten vilket gav båda spelarna tid att sätta sin prägel på matchen vilket de sällan kan göra med endast 10 min på planen. Har man en bred trupp tycker jag nästan det är tjänstefel att inte utnyttja alla tre bytena.

Vart är Ashley Youngs form, har han matchats för hårt månne? Senaste matcherna har han varit helt under isen och för att Villa ska kunna knipa fjärdeplatsen så måste Young börja leverera igen. 

Manchester United lyckades besegra Hull hyfsat stabilt och den som avgjorde matchen var kanske premier leagues bästa spelare nämligen Wayne Rooney efter att själv öppnat målskyttet för att sedan passa fram till de två andra. Segern innebar att United nu bara ligger 2 poäng efter Chelsea och när nu sir Alex fått tillbaka delar av sin backbesättning och med de afrikanska mästerskapet stundande där Chelsea tappar ett par viktiga pjäser så är det rätt tänkbart att United går in i Februari som ligaledare.